mars 31, 2006

Stad? Land?... Land? Stad?

Häromdagen var jag på dansträning. En av de andra tjejerna som var med frågade då mig:
- Var kommer du ifrån?
I vanliga fall brukar jag tänka till en sekund och fundera över om personen menar land eller stad. Och jag svarar alltid med att säga vilken stad som jag kommer ifrån, från början (eftersom jag är inflyttad till den stad jag bor i nu). Men denna gång svarade jag som i en reflex:
- Chile
Varpå hon säger:
- Nej, jag menade vilken stad du kommer ifrån eftersom jag hör på dialekten att du inte är härifrån.
- Ah okej, folk brukar oftast undra vilket land man kommer ifrån... sa jag
- Jaha, ja... nej jag tänkte mer på vilken stad eftersom......
Och så pratade vi vidare.
Men jag reagerade över mig själv, hur jag sådär spontant bara svarade "Chile" och inte stad, som jag brukar göra. Dessutom fortsatte jag inte heller att förklara "jag är adopterad och föddes i Chile". För ofta när jag säger "jag är från Chile" så tänker människor automatiskt att jag har min familj med till Sverige, att jag talar språket flytande osv. Och det kan blir pinsamt om de "går på" om hur många de känner från Chile och sydamerika, hur mycket de gillar maten, musiken och dansen därifrån osv. Tillslut får man flika in ett litet "jag är adopterad därifrån". Och så blir det ibland pinsamt för båda parter. För mig blir det pinsamt eftersom jag gjort en "bild" av mig som inte är sann, medan den andra ofta utgått från att man kommit med sin familj och försöker hitta gemensamma ämnen att prata om. Vilket absolut är trevligt, men samtidigt blir konstigt eftersom vi har mer gemensamt om vi skulle prata om Sverige istället.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hihi, jag känner igen det där!
När folk (svenskar) får höra att jag är från Chile är den spontana reaktionen ofta: "Men du är född här?! Du pratar svenska så bra"

Och sen kommer det oundvikliga som alltid får mig att asgarva men som också är smått olustigt: "Du är ju nästan svensk!"