Dåligt

För en vecka sedan fick jag ett sms från min yngsta lillasyster i Chile. Hon ville veta varför jag inte var med dem. Hon sa att vår mamma aldrig berättat varför. Jag frågade vad vår mamma sagt efter första gången de sett mig, och då sa hon något om att jag var en gåva som kommit men inget mer. Min lillasyster var så liten och förstod inte, och frågade inte mer. Nu antar jag att hon frågat igen men inte fått något svar. Jag vet ju varför, men vill inte berätta om inte min mamma känner att hon vill. Lillasyster ville att jag skulle ringa till vår mamma, men det har jag inte gjort. Det är så fruktansvärt dåligt av mig, men jag har ingen ork att börja "gräva runt" i det som passerat för länge sen. Det är så egoistiskt av mig att inte "orka" eftersom jag anar att det är en stor sak för min lillasyster. När jag letade upp min mamma, inte kunde jag då ana att jag skulle ha syskon, som senare skulle ha stora frågetecken kring varför jag inte är med dem, och som vill ha svar på sina frågor. Jag har fått svar på mina (fler har visserligen uppkommit), men nu vill Lillasyster ha svar på sina.

Kan jag helt enkelt komma tillbaka in i deras liv för att sedan dra mig ur deras liv igen? Det är ju ingen på och av knapp man trycker på. Nu är jag ju åter i deras liv, de glömmer mig inte. Jag glömmer inte dem. Problemet är att vi har flera mil av hav och land emellan oss, olika språk, olika kulturer och olika vanor. Jag kan inte bara åka dit, som de så gärna vill tro. Jag kan inte bara ringa och prata obehindrat, jag förstår ju inte allt och vill inte missuppfatta då så mycket står på spel.

Men oavsett, fy vad dåligt av mig...

och ändå kommer jag inte att ringa.