Tiden bara går och går

En kväll som denna sitter jag och njuter av lite lugn och ro. Mina två små flickor sover sött... för ja, vi har fått tillökning i form av en bedårande liten tjej till. Detta är en liten tjej med mycket temperament. Redan i magen kände jag att detta var något annat än vår andra dotter som var så lugn. Vår numero dos skriker så att taket lyfter. Hon tog sin givna plats i vår familj på en gång, och det går inte att missa henne. Livet med två små barn innebär att det händer 1000 saker hela, hela tiden. Hittills har det, helt ärligt, varit ganska jobbigt. Men jag vet ju att det blir 1000 gånger bättre om bara någon månad så jag försöker ändå njuta av detta nya familje-kaos som vi just ni befinner oss i.

Jag kan inte annat att än en gång förundras över hur medvetna små bebisar är. Nr2 har full koll på allt som händer runt om henne känns det som. Hon kollar in vad syrran gör, var vi är och vem som kommer och går. Hon skiner upp som solen ibland och hennes leende smälter isberg. Hur kan man motstå det första leendet? Jag förstår fortfarande inte att man klarar av att lämna bort sin bebis, och ändå fortsätta fungera som människa. Jag förstår ju att en del människor inte har något bättre val, och jag beundrar alla de mammor som valt att ge sina bebisar bättre liv än vad de själva kan erbjuda, men själv skulle jag aldrig klara det utan att gå sönder inuti.