Chile 2000, del 4

Efter ca en och en halv vecka trivdes jag som fisken i vattnet. Familjen R skulle åka hem den 8/1-2000, till en början, och jag började mer och mer att känna att jag ville stanna längre. En månad kändes som en vecka. Släkten till familjen R i Santiago frågade mig en kväll, om jag inte skulle åka hem med familjens son, som skulle åka tillbaka till Sverige 26/2. Och den frågan sådde ett frö i mig, som sedan växte sig allt starkare. De pratade om en stor festival i Viña del Mar, dit världskändisar kom och som direktsändes över hela sydamerika. En otrolig upplevelse sa de och den ville jag ju inte missa heller. Jag ville uppleva allt som någonsin kunde upplevas i Chile.

Min pappa ringde tidigt en söndag. Jag var jättetrött eftersom vi hade varit ute kvällen innan och kommit hem sent. Jag förstod knappt att det var han. Det var overkligt på något sätt att höra hans röst. För varje dag som gick försvann Sverige mer ur mina tankar, och det enda som jag förknippade med Sverige var en hemresa som jag inte vill göra. Jag försökte ändå att ringa hem ganska ofta, men ändå blev det ganska glest mellan samtalen. En anledning till det var att jag inte vågade fråga hur mina föräldrar skulle ställa sig till om jag bestämde mig för att stanna till slutet av januari, eller rent av början av februari. Jag såg det som mitt livs chans att vara i mitt land, där jag på någotvis kände mig hemma. Jag började också förstå mer och mer spanska, vilket naturligtvis förhöjde känslan av att höra dit.

Men jag kände mig emellanåt ensam också. Familjen R hade ju sin familj runt omkring sig och sin släkt. Jag hade ingen. Julafton var en märklig upplevelse. Det var 30-35 grader, vi satt och åt mat ute på familjens "patio" under vindruvorna som hängde ner, åt kalkon men ingen skinka. Och jag saknade min famlij. Mamma, pappa och lillebror. Vi pratade i telefon med varandra och önskade god jul, men det gjorde bara saken värre. Samtidigt var det mysigt att fira jul i Chile. Det var varmt och skönt hela kvällen och vi satt ute till sent sent på natten.

När jag gick och lade mig tänkte jag på min bio.mamma också. Tänk att vi firade jul i samma land! Och att hon var närmare mig än någonsin innan. Jag var så tacksam för att få veta att hon verkligen var i liv. Min fasa var hela tiden att hon inte skulle vara det, eller att hon var försvunnen. Men hon fanns!!! Och jag höll hennes adress i min hand.