Livet som inte blev som det var "tänkt"

Jag föddes i en stad i Chile hos en mamma som var väldigt ung. Av en mängd omständigheter kunde hon inte behålla mig, och hade inget annat val än att adoptera bort mig. Mina tre första månader i livet tillbringade jag i Chile. Vad min bio. mamma berättat så fanns jag hos henne in i det sista. Hon försökte in i det längsta att vara nära mig och att behålla mig. Men hon insåg att det inte gick. Hon ångrade sitt "val" den dag då hon lämnade bort mig, men då var det försent. Sedan fanns jag hos någon "stand-in" mamma i Santiago innan jag flög till Sverige med eskort. Och där tog mitt "Chile-liv" slut.

Många gånger har jag funderat och fantiserat över hur mitt liv kunde ha varit. Men de flesta fantasier handlade om att jag hade en relation med min bio.mamma. Inte så mycket om hur det vardagliga livet skulle ha sett ut, eftersom det troligtvis inte hade varit så "bra". Definitivt inte så bra som mitt liv är idag, och som det varit hela mitt liv. En del gånger när livet varit trögt och jobbigthar de där fantasierna om mitt "Chile-liv" fungerat som en "flykt".

Men det där "förlorade" livet har varit en sorg. Adoptionen medförde att jag förlorade mitt språk, mitt land, mitt folk, musik, kultur, traditioner... ja, allt som är chilenskt. Något som jag däremot fått behålla är mitt namn. Mitt namn fick jag av min bio.mamma, vilket inte mina föräldrar visste men de valde att behålla det, vilket jag är de evigt tacksamma för!

Livet blir inte alltid som det var "tänkt", men det blir inte dåligt för det!