Arv eller miljö?

Vilket väger tyngst? Jag vet inte. Men jag har funderat över det en hel del. Under olika tider i mitt liv har den ena vägt mer än den andra.

När jag inte visste något om min bakgrund spelade arvet väldigt stor roll i mitt liv. Jag hade ingen att "se mig själv i", ingen att identifiera mig med. Och de jag ändå jämförde mig med, hade alltid något som jag aldrig kunde få. I princip var ju det lönlöst. Men det förstod jag inte då, utan mådde bara dåligt av att inte se ut som "alla andra". Jag undrade hur min bio.mamma såg ut. Om jag ärvt hennes ögon, hennes mun, hennes leende. Jag kunde stå framför spegeln och titta på mitt ansikte och undra. Kanske tänkte jag att ju mer jag tittar, kanske skulle jag hitta någon ledtråd.

Nu när jag vet vad jag ärvt efter min bio.mamma. Att hon har mina ögon, eller jag hennes. Att vi faktiskt har samma leende... och ja, att inte förglömma... identisk stortå, då spelar arvet ingen större roll längre. Nu kan jag också se de andra sidor som jag genom mina föräldrar och miljö tillägnat mig. Jag är mer "påverkad" av mina föräldrar än jag kanske någonsin insett innan.

Och jag har kommit fram till att det inte behöver vara antingen eller. Det måste inte bara var arv som är viktigast, lika lite som det bara måste vara miljö som påverkar. De påverkar båda två, men det ena behöver inte vara bättre än det andra.