Chile 2000, del 1

För att lättare hänga med döper jag denna "följetong" av min första resa tillbaka till "Chile 2000, del X". De första dagarna finns det skrivet om här. Men det finns mer att skriva om de första dagarna, för de var omtumlande och svåra att tackla. Man kan aldrig förbereda sig på vad som kan komma upp eller hur man kommer att reagera på det som händer när man åker tillbaka. Men någonstans har nog alla en styrka, och i utsatta lägen hittar man den och klarar av att tackla sådant man aldrig trodde att man skulle klara.

Jag skrev hela tiden dagbok när jag var där, den har jag rotat fram nu. Har aldrig läst den efter att jag skrev den, lade den bara i en låda när jag kom hem och där har den legat de senaste 6 åren. Men så här skrev jag när jag satt på flyget.

Nu sitter jag på flyget till Chile. Om ca 2,5 timme landar vi. Jag kan fortfarande inte fatta att jag snart ska landa i Chile. Det har så länge bara varit en dröm som jag aldrig trodde skulle gå i uppfyllelse. I mina tankar och drömmar har jag rest till Chile 1000 gånger. Men nu är det på riktigt. Resan har varit lång, väntan likaså. Tröttheten är påfrestande, jag vill bara ha en säng och sova. Hela resan har jag studerat andra sydamerikaner, de flesta chilenare. Jag såg mina axlar på en tjej från Köpenhamn till São Paulo. Mitt hår på en annan, och ryggen på ytterligare en annan. Ganska häftigt faktiskt. Åker över Anderna nu. Jättevackert! Bara berg så långt man kan se. Snöiga toppar. Otroligt. Mäktigt. Det är nu man inte vill tänka på det där fotbollslaget som störtade i Anderna, och som var tvunga att äta av de som dött för att överleva... Landar snart i Santiago de CHILE!

~ 11/12-99 ~

Sedan gick det en vecka tills jag skrev igen. Och då skrev jag:

Har varit i Chile i en vecka. Jag älskar allt! I går satt jag på en buss och när vi kom fram till Valparaíso och jag såg alla ljus... alltså det går inte att beskriva för det är så otroligt vacker! Vi har åkt från Santiago till Valparaíso och just nu bor vi hos P och hennes familj.

~ 19/12-99 ~

Den där veckan som gick där emellan var en av de värsta i mitt liv. Jag kände mig totalt ensam, utsatt och förvirrad. Allt var nytt, precis allt. Och jag förstod ingenting. Spanska kurserna jag läst var inte mycket till hjälp. Man pratar inte så som man lär sig i skolan "i verkligheten" i sydamerika. Det är väldigt mycket slang och varje land har sina ord och uttryck för saker. Det är bara att tänka hur olika svenskan är... om man jämför uttal och ord mellan skånska, göteborska, norrländska och gotländska. Och det som var svårast att tackla var att detta är ju mitt land! Det borde vara lätt att ta till sig det. Men det var sådana olika världar mellan Sverige och Chile. Och det tog ett par dagar innan jag kunde släppa det invanda och se Chile för det som är Chile. När jag väl kunde det... älskade jag allt.

Jag åkte från Sverige den 10 december 1999, och skulle komma tillbaka den 11 januari. Men när jag väl var där kunde jag inte åka därifrån efter bara en månad. Det gick inte, jag kunde inte förmå mig till det. Därför stannade jag i tre månader, och kom hem till Sverige den 10 mars 2000.