Tankar

Jag pratade i telefon med en vän idag. Hon är i Tokyo för tillfället med sin familj. Vi pratade om det här med att vara annorlunda. Hon upplevde att hon med sitt chilenska utseende, verkligen stack ut mot alla japaner, och att japanerna verkligen kunde stirra på henne. I Chile däremot är det ingen som stirrar eftersom man inte ser annorlunda ut, däremot är känslan av att vara annorlunda mer aktuell där.

Vi pratade återigen om att det är så svårt att hålla kontakten med våra bio. famlijer. Hon har hittat familjemedlemmar hon med som hon haft kontakt med. Och hon berättade också om tre andra vänner (också adopterade från Chile), som är i Chile just nu. En jobbar, en studerar och den ena är på semster där. Alla har de hittat sina bio. familjer och har kontakt med dem nu när de är där. (Helt fantastiskt!)

Jag kan inte låta bli att bli lite avundsjuk. Jag vill ju också vara där, mer än bara på semester och flacka runt mellan massa olika städer. Jag skulle vilja lära känna min bio. familj bättre. Skulle vilja umgås mer med dem. Kanske bo med dem, få en vardag med dem. Men man kan heller inte bara tarycka på en pausknapp från sitt "vanliga" liv ,för att vara i Chile. Och att vara i Chile i tre månader som jag var för sex år sedan går inte idag.

Jag hade en gång i tiden en dröm om att köpa ett litet hus i Chile någonstans. Den finns ännu där,samtidigt är det inte realistiskt eftersom man bara inte flyger till Chile för två veckors semester, med jämna mellarum. En tanke var då också att min bio. mamma och syskon skulle bo i huset. Jag vill ha ett hus i Valaparaíso, som verkligen är MIN stad, i Chile. Det känns hemma där. Men min bio. mamma bor längre söder ut, och skulle nog gärna bo i samma område som hon gör nu.

Men det där är bara en dröm, eller en tanke som jag aldrig kommer att genomföra.