Mitt liv i kameran

I min digitalkamera bär jag med mig min bio. familj. Där har jag jättemånga bilder och de betyder så mycket. Trots att jag har korten sparade på bägge datorerna och sparade på cd-skivor, så "måste" jag på något sätt ha kvar korten i kameran. Där har jag också videoklipp på min bio.mamma och på mig när vi sitter och pratar och skrattar. Att höra hennes skratt värmer hjärtat. Genom videoklippen blir hon mer "levande", inte bara en leende bild. Och det är så härligt att se oss tillsammans. Hennes sätt att se på mig. Det finns så mycket i hennes blick när hon ser på mig, och fast jag inte känner henne på djupet, så är hon någon som betyder väldigt mycket för mig. Och jag kan se i hennes ögon, att jag också betyder mycket för henne.

När jag letade reda på henne, trodde jag inte att jag skulle sitta här, sex år senare med känslan av att vara älskad av henne. Accepterad och att känna att jag har en liten familj i Chile med. Att det finns ett antal personer där, som tänker på mig, och som längtar efter mig. Det är en mäktig känsla.