Val, val och åter val
Nu börjar min utbildning närma sig sitt slut, och nu står jag istället inför jobbsök. När jag började utbildningen tänkte jag att "bara jag har en utbildning, sen så...". Men nu när det mer eller mindre är "sen så", tvekar jag. Nu tänker jag "nej, jag måste ha ett jobb, och sen ett bra boende också, och sen en bra stor bil". Det värsta är att det där "och bara en" ökar ju mer jag tänker på det. Är det för att jag inte är redo för att försöka skaffa barn, eller är jag bara rädd för att försöka?
Jag har aldrig tagit det där med barnskaffande för givet, troligtvis på grund av att jag sitter här i Sverige och mina föräldrar har ett barn som föddes i Chile... När jag var yngre var jag alltid rädd för att bli ofrivilligt gravid. Jag skulle minsann inte göra samma "misstag" som min bio.mamma, att få barn för tidigt så att jag inte kunde ta hand om dem. Det var ett löfte som jag gav mig själv väldigt tidigt. Men nu, när jag är lite över 25 år och lite mindre än 30 så börjar det väl pocka på lite. Men jag är rädd, rädd för att inte kunna få egna barn men också rädd för att kunna få barn. Och det är nog därför som jag hela tiden tänker "jag ska bara". Men när ska jag "bara" försöka skaffa barn? Jag är ju starkt medveten om att det kan ta tid, inte gå med en enda gång (som man alltid fått höra under tonåren). Riktigt så enkelt är det ju tydligen inte. Och jag vill inte bli för gammal... heller.
Usch, alla val. Ska vi, ska vi inte, kan vi, kan vi inte, när ska vi, när ska vi inte, vad är viktigt, vad är inte viktigt?
.jpg)
3 kommentarer:
Svårt det där. Jag som är ofrivilligt barnlös predikar inför alla att man inte ska ta något för givet och att man inte ska vänta för länge för ju äldre man blir desto mindre tid har man på sig för behandlingar eller adoptionsväntan.
Men sen finns det ju dem som lyckas på första försöket, de allra flesta blir gravida inom ett halvår så man ska ju vara beredd på ett barn när man börjar.
Det är svårt det där. Men en sak kan jag säga och det är att jag aldrig tror att det perfekta tillfället kommer. Det finns alltid en fest att gå på, eller ett jobb att söka innan man sätter igång men jag tror att det blir helt rätt när barnet väl kommer.
Lycka till med dina funderingar
Håller med de föregående talarna.
Hörde en gång någon som sade att "blir det någonsin rätt tillfälle egentligen?"
Tror inte är man bör tänka så mycket utan att gå efter känslan och hoppas på det bästa helt enkelt.
Själv är jag thirtysomething som hittills aldrig känt mig särskild lockad av mammarollen, men man vet aldrig - blixten kan faktiskt slå ner och rätt vad det är vill man kanske inget hellre.
Det är helt sant Gonza. Que sera sera...
Skicka en kommentar