Nedräkning

Det börjar närma sig för förlossning. Dagarna släpar sig fram och jag försöker att tänka på andra saker än att vänta på att det ska sätta igång. Jag längtar efter den lilla bebisen i magen. H*n finns ju så nära mig, innanför min hud, i mig men ändå är h*n så långt borta.

Jag undrar vad min bio.mamma kände då det närmade sig för hennes förlossning. Kände hon samma längtan som jag gör? Eller kände hon bara förtvivlan?