Mamma

För några veckor sedan var min svärfar på besök. Av någon anledning är han jätteintresserad av min vikt och av att kommentera att jag exempelvis blivit lite rund i ansiktet (inte så värst populärt...). Han berättade att min svärmor gått upp si och så mycket då hon väntade barn, och så kommer min mamma in i rummet och han frågar henne hur mycket hon gick upp... för att sedan liksom bita sig i tungan och "ja, nej, just det..." och mamma ler lite fånigt och säger något ohörbart.

Usch vad jag tyckte att det blev jobbigt. Mamma har ju aldrig varit gravid. Hon har aldrig känt en liten bebis i sin mage, hon har aldrig gått upp i vikt pga. en graviditet och hon har aldrig fött ett barn. Det måste vara jättesvårt för henne att höra andra diskutera kring graviditeter och förlossningar eftersom hon inte alls har några erfarenheter av det. Första gången hon kände bebisen sparka i min mage fick hon tårar i ögonen och det såg ut som att hon inte kunde riktigt förstå att det var en bebis där inne. Jag kan inte prata om gravidietet med henne, inte så där som andra kan med sina mammor som själva fött barn. Mamma kan bara säga "ja, jag har hört att man..." eller "nej, jag hörde att...". Och pappa, han har nog svårt att förstå vilken stor omställning det är för kroppen. Han har ju aldrig upplevt att hans kvinna inte kan och orkar göra allt som hon orkar i vanliga fall. Han kan nog tycka att min man "daltar" lite med mig, som tar hand om mig och som helst inte vill att jag ska göra så mycket hemma.

Det är konstigt att det oftare är kvinnan som på något sätt får "stå till svars" för att hon och hennes man inte har barn, eller att de inte fått barn på "det vanliga sättet". Det är väl lika mycket upp till mannen.