Min familj i Chile

Numer får jag varje vecka minst ett mail från min minsta syster i Chile. Hon är så söt! Hon skriver alltid att de saknar mig, älskar mig och att de längtar efter mig. De hoppas att vi kommer att komma under 2008. Det hoppas jag med!

Innan önskade jag alltid att någon i Chile skulle tänka på mig. Det skulle på något sätt kännas mer som mitt land då och som att jag hörde dit. Jag kan säga nu att det inte alls känns mer som mitt land än innan, inte heller att jag direkt hör dit mer än innan heller...

Det lustiga är att då jag är här i Sverige så spelar det mindre roll, men varje gång jag landar i Chile betyder det allt. Att veta att de väntar på mig och att de längtar efter mig. När man landar på flygplatsen i Santiago står det massor med folk och väntar på sina nära och kära. Första gången var jag lite sorgsen över att det inte fanns någon som väntade på mig. Andra gången visste jag att jag hade någon att hälsa på. Tredje gången kändes det lite som att komma hem. Att min familj i Chile väntade mig (även fast de egentligen inte visste att jag skulle komma just då, men jag visste ju var de fanns). Fjärde gången kommer de förhoppningsvis veta att jag kommer. Att VI kommer. Och då kommer vi kanske att åka direkt till dem och kanske till och med bo hos dem. Vem vet.