Inte utan min dotter

Sent igår kväll satt jag och ammade min lilla flicka och en våg av känslor sköljde över mig. Jag älskar denna lilla flicka över allting på jorden (tillsammans med hennes pappa). Att man kan älska någon från första ögonblicket har jag fått bekräftat. Jag skulle aldrig kunna leva en dag utan henne. Hon är så självklar i mitt liv nu att jag aldrig skulle kunna tänka mig ett liv utan henne.

Och det är det där som gör så ont att tänka att min bio. mamma någonstans måste ha känt likadant för mig... och ändå så tvingades hon lämna bort mig.

Hur överlevde hon det???

Jag skulle aldrig någonsin klara av att fortsätta livet utan min dotter.

Tårarna fullkomligt forsade på mig, som tur var låg min lilla solstråle lyckligt ovetande och snusande vid bröstet och åt i godan ro.