Den vackaraste stunden i livet...

Min mardröm då jag var gravid var att jag skulle få någon sådan där förlossningsdepression och inte skulle kunna knyta an till bebisen. Jag var också jätterädd för att olika men från adoptionen skulle komma upp till ytan och att jag för den skull inte skulle kunna vara glad åt bebisen.

Tack och lov blev det inte så och det känns så himla skönt. Jag njuter av dottern varje sekund. Jag älskar henne så att jag skulle kunna gå i tusen bitar. Jag skulle gå genom eld och vatten för hennes skull. Jag älskar att vara mamma till dottern! För att citera min favoritartist Lars Winnerbäck så är den vackraste stunden i livet den då hon kom!