Lättnad

Pratade med en kompis häromdagen. Hon är också adopterad från Chile och har liksom jag, hittat sin biologiska familj.

Det var så skönt att höra henne säga att hon tyckte att det var svårt att hålla kontakten med sin bio. familj i Chile. Att få det bekräftat av någon annan i "samma" situation var skönt. Någon som förstår även fast hennes situation är annorlunda än min, men samtidigt är det många komponenter som är lika mellan oss.

Jag minns hur viktigt det hade varit under tonåren, att ha någon som var som jag, som befann sig i samma situation. Men det fanns ingen då. Och jag vet inte om det hade underlättat, jag har bara en föreställning om att det hade det eftersom gemenskap med någon annan många gånger har stor betydelse. Framförallt under tonåren. I dag finns adoptionscentrums "Forum för adopterade" och jag minns att adoptionscentrum hade ett telefonnummer man kunde ringa om man ville prata med en annan som också var adopterad.

Jag ringde aldrig. Även fast jag många gånger höll i telefonluren.

Och definitivt hade behövt det.

Istället kämpade jag med alla tankar, alla känslor själv. Vissa gånger på ett bra sätt, andra gånger mindre bra. Ofta kändes det som att jag levde i ett svart hål, utan någon utgång. Det var bara svart runt omkring. Jag var glad och skrattade mycket under dagarna, men grät desto mer under nätterna.

Vad ska man säga? Det var minst sagt en svår och tung period i mitt liv. Och jag är verkligen glad att den är över och att jag tillslut kom ut på andra sidan. Jag skrev väldigt mycket under den tiden. Dagbok varje dag. Många gånger har jag tänkt att jag skulle läsa dem, men jag har inte vågat öppna dem. Det var många mörka tankar under den tiden, och jag kan tycka så synd om den där vilsna lilla tjejen som var jag. Och jag vill nog helst lämna de där tankarna och känslorna där, inte möta dem igen. Inte än i alla fall.

Men det är viktigt att känna att det finns fler som lever i samma situation som en själv. Det tror jag är något som är gemensamt för alla människor, man behöver känna igen sig, känna gemenskap och tillhörighet, speciellt då man befinner sig i "speciella situationer".