Snart 3 månader

Dottern blir snart tre månader gammal och det var i hennes ålder som jag kom till Sverige när jag var liten. Jag tänker på det ibland, resan som jag gjorde hit. Så liten och alldeles själv. Dottern är ju så medveten om allt. Hon tittar sig omkring, känner igen människor som hon träffar ofta, blir glad av vissa saker, ledsen av andra. Hon är redan nu en liten person med egen vilja och känslor. Jag skulle aldrig i mitt liv skicka henne på en resa tvärs över jorden, med en okänd person. Hur skulle den personen kunna trösta henne då hon är ledsen? Det är bara jag (och hennes pappa) som vet hur hon vill bli tröstad då hon är ledsen, det är vi som vet hur hon helst vill bli buren, vilken vaggsång som är hennes favorit, det vet ingen annan. Jag blir sorgsen då jag tänker på hur små, små barn blivit skickade med främmande personer från ett land till ett annat. Som att små barn inte skulle ta intryck av det de upplever eller vara medvetna i den mening att de märker att omgivningen ändras.

Det är tur att man inte minns vad man varit med om som litet spädbarn. Men någonstans måste det ändå sätta spår, kanske är det kroppen som minns det hjärnan inte gör.