februari 25, 2008

Hittat hem

Det skrivs inte så mycket på denna blogg längre. Och det är, för min del, riktigt skönt för det betyder att behovet av den inte längre är lika stort. Det betyder också att den "adopterade delen" i mitt liv inte är lika viktig längre. Och allt har jag att tacka min dotter för. Och min man. För utan min fantastiska man, hade jag inte haft min underbara dotter, och utan henne hade jag fortfarande känt mig vilsen ibland. Numer gör jag inte det i samma utsträckning. Visst tänker jag väl ibland att jag inte "är som alla andra" och att jag ibland, ja oftast, är den enda i rummet med annat ursprung. Men allt det där spelar mindre roll nu. Mycket mindre roll. Varje gång som jag ser på min dotter ser jag en bit av mig själv. Och det betyder så mycket. Helt otroligt mycket!

1 kommentar:

Anonym sa...

Underbart att läsa. Som adoptivförälder, i och för sig till ett än så länge litet barn, är det så otroligt viktigt att få ta del av vuxna adopterades erfarerenheter.